• Sarah

Husägare!

Lyckan var total! Husägare! Jag kunde inte fatta det, kan fortfarande inte fatta det även att pappren är påskrivna!


Lite backstory:

Jag och David flyttade ihop för drygt ett år sedan i slutet av Juni. Redan då hade vi börjat kolla på hus då det är en ren konst att få tag i en lägenhet i Jönköping. Vill ni läsa den historien så kika in här.



Första huset vi tittade på var väldigt spontant, det var i slutet av 2017 vi åkte till Tenhult strax utanför Jönköping för att titta på det lilla röda huset med vita knutar. Såklart föll vi pladask och var redo att köpa utan att förstå vad det innebar. Efter första visningen bokade vi en till där mina föräldrar skulle komma upp från Blekinge. Både Davids och min pappa är hantverkare och att ha med dem var guld värt. De såg alla de skavanker vi inte såg med vår förälskade blick. Nu i efterhand är jag stolt över oss, att vi tog åt oss deras feedback och valde att inte lägga något bud. Det dröjde flera månader innan huset tillslut såldes, efter att ha bytt mäklare, och priset landade på 1 miljon under det första utgångspriset.

Huset som startade karusellen

Sen dess har vi varit på husvisningar till och från i nästan 1,5 års tid. Husen har varierat i skick och i geografisk placering. De senaste husen vi kollade på hade dock brutit ner oss rätt ordentligt. Vi var med i budgivningen på 2 av dessa husen. Det första var en charmig liten minigård med renoveringsbehov. Mina föräldrar var med på visningen då vi redan innan hade fattat tycke för det. Vi var inte ensamma för det var omkring 40 intressenter på plats. Parkeringen var en mardröm, bilar överallt. Vi var med länge i budgivningen, vi och en annan budgivare slogs. Runt vår gräns gav sig budgivare 8 in i leken och de båda drog iväg priset ytterligare. Vi beslutade oss för att släppa huset som slutade på 60 % över utgångspris, budgivningen varade i 3-4 dagar för oss. Jag minns det som jättejobbigt. Man var på helspänn hela tiden och rykte till för varje pling i telefonen. Tack mormor för att du gav mig en hjärtattack när du smsade och undrade vad David önskade sig i födelsedagspresent…


Följande 2 hus vi tittade på ökade nästan samma procent, helt sjukt. Mäklarna förstod inte vad som hände då marknaden överlag hade svalnat. Vi började skämta om att de borde hyra in oss på visningar då vi alltid hade den ”oturen”. Efter att vi varit i budgivning och förlorat hus nummer 12 vi tittat på var vi lite nere. Det hade ni hunnit bli tidig vår 2019. Men vi satt ju inte i sjön, som släktingarna sa för att peppa oss. Vi hade en bra lägenhet och vi ville ju inte heller förköpa oss.


Några veckor gick och en kväll i April när David jobbade dök det upp ett hus på Hemnet som jag (återigen) föll pladask för. Vi båda fattade tycke för det och bestämde oss för att gå på visning. Detta huset låg i Forserum, drygt 20 minuter från Jönköping, och vi tänkte att kanske, kanske skulle priserna inte dra iväg lika mycket där. Visningsdagen var på en söndag och typiskt vår tur var det flera bilar på plats och många spekulanter. Inte lika många som vanligt men ändå, vi vågade inte hoppas på för mycket. Huset var jättefint, gammalt men nyligen renoverat i gammal stil och supercharmigt! Redan när vi lämnat visningen visste vi att vi ville lägga ett bud men vi ville vara lite svala och inte kasta oss in i något. Dagen efter var det planerat en ytterligare visning, vi var inte där men det var tydligen några intressenter där då med.


På tisdagen väntade jag in mäklarens samtal. Efter ett par gånger kände man sig lite rutinerad. Hela dagen gick utan ett samtal. När jag kört hem från jobbet såg jag att jag hade ett missat samtal från mäklaren. Attans! I samråd med David väntade vi med att ringa upp eftersom vi ville vara lite svala. Dagen efter ringde mäklaren åter upp, denna gången när jag var ute med några kollegor på lunch så jag kunde inte svara. Denna gången smsade jag dock tillbaka att jag ringer upp, vilket jag gjorde senare på eftermiddagen. Jag fick då informationen att det var ett antal intresserade, men inga bud hade inkommit. Jag la då första budet en bit under utgångspris enligt hur David och jag diskuterat. Vi var igång…


Budgivningen drog ut på tiden, det var först dagen efter vi fick ett motbud från budgivare 2 som vi kontrade direkt. Därefter dröjde det ytterligare ett dygn innan budgivare 2 la ett nytt bud som vi kontrade direkt. Jag var som en hök över telefonen och det var inte många minuter som dröjde innan vi höjde budet. På torsdagen plingade det till i telefonen. Snabbt plockade jag upp den för att kontra det bud jag trodde kommit. ”Vi tar paus i budgivningen över påskhelgen”, beskedet vi misstänkte skulle komma hade nu gjort det. Vi hade önskat ett avslut innan helgen så att vi hade kunnat berätta goda nyheter för släkten. Nu blev vi hållna på sträckbänken hela helgen men vårt bud var fortfarande i topp. Vi hade många diskussioner om det var bra eller inte att starta budgivningen innan påsk eller vänta. Jag håller fast vid att det var bra, det satte nog lite press på resterande och de som var osäkra skulle dra sig för att gå in i en budgivning efter påsk om den redan hållit på ett tag.


Påsken spenderade vi med min släkt i Blekinge och när vi var tillbaka på våra respektive jobb på tisdagen plingade det till igen. Det var mäklaren som förtydligade det ledande budet, vårat. Har du varit med i en budgivning förut så vet du var jag menar. Så fort telefonen vibrerade så ökade pulsen. Kort därefter kom motbud från budgivare 2 som vi, såklart, kontrade direkt. Det dröjde återigen till nästa dag för budgivare 2 att kontra, ännu hade ingen mer gett sig in i leken. I sann anda kontrade vi direkt och denna gången höjde de ganska kort efter, vilket vi gjorde med såklart. Sen blev det tyst, detta var på onsdagmorgonen. Hela dagen var det tyst och på eftermiddagen ringde jag upp mäklaren. Han sa att vi låg bra till, att budgivare 2 hade sagt att de kan flytta in snabbt när de la sitt sista bud. Jag sa att det kan vi också och skrattade lite. Mäklaren sa att han skulle prata med säljarna och återkomma. Jag hoppade på bussen hem till lägenheten och jag hann bara hoppa av innan mäklaren ringde med besked. Han hade pratat med en av säljarparet som hade accepterat vårt bud, men vi ville invänta den andra parten med. Väl hemma berättade jag nyheterna för David, och dagen efter, torsdag, hade även den andra säljaren accepterat vårt bud.


Den torsdagseftermiddagen satt vi båda på mäklarkontoret i Jönköping och skrev på pappren för vårt hus. Känslan var helt sjuk, vi kunde inte riktigt fatta det någon av oss. När mötet var över gick vi till en park och satte oss och bara njöt lite innan vi ringde runt till våra familjer med nyheten. På kvällen firade vi med pizza i lägenheten.



Vi har tittat på totalt 13 hus och jag har kvar prospekten från allihopa, det häftet med alla bilder och sammanfattning på huset man får vid visningen. Jag minns alla husen vi var och kollade på, vilka vi inte tyckte om, vilka vi älskade, vilka vi förlorade och vilket som blev vårt. Vi har tagit både lätta och tuffa beslut men vi har alltid varit överens i slutändan. Jag är så stolt över oss, David och mig.


Den 7e Juni flyttar vi in!



0 visningar
  • Facebook - Vit Circle
  • Instagram - Vit Circle
  • YouTube - Vit Circle